Jag har många "weak moments"- men jag är en jävel på att resa mig!
Mycket i mitt liv har vart helt fucked-up, utan någon annans förtjänst, jag har ställt till det för mig själv, ofta mot betydligt bättre vetande.
Det här med att vi ska få en till unge var allt annat än planerat, och det var en omställning som var mer som en virvelvind av alla möjliga känslor och tankar, än något "åå vad gulligt, en unge till!"
Och ibland så tror jag att jag ska bryta ihop. Totalt. Alltså inlagd totalt.
Men så minns jag ju hur jävla stark jag är.
Och när jag fyllde år fick jag en bildlig påminnelse, i form av en helt fantastisk staty (av mig) som min faster skapat åt mig.
Jamie är väldigt faschinerad av den. "Mamma stark!" Säger hon och smeker alla kroppsdelar. "Mamma stark hår, mamma stark arm" osv.
"Ja" svarar jag. "Jag är lika stark som du!"
"Mamma stark som Jamie" säger hon då och ler belåtet.
För Jaa, jag är jävligt stark. Lika stark som min oförstörda 2-åring!
