Valborg som jag vill ha den
Lätt en av mina bästa Valborg.
Massa lycka.
Moffa Benk!
Idag hade vi älskat besök i stan av min far med sambo och min farmor. Vi sprang runt på stan, blev bjudna på mat också fikade vi hos oss.
Det är så underbart att se Jamie och pappa, för mig är han nr1 (eller, ja, delad 1:a med Bus nu) och jag hoppas att hon kommer att älska honom lika mycket som jag gör.
Och han är så bra med henne eftersom hon är ganska precis som jag var!
Jag tycker otroligt bra om Annelie också, hon är så snäll, mysig och inte tramsig eller så. Bara helt bra liksom. Det känns tryggt på något sätt.
Det är en underbar känsla att ha en familj som jag litar på till 100% och jag vet att det är långt ifrån alla förunnat att ha det.
För att Jamie älskar mormorn och morbror Mattis och Anders är det inte heller någon tvekan om. Där får hon ju åka traktor också, väldigt många pluspoäng får de då, haha.
Just nu ligger jag och väntar på att Charlie ska somna och sluta sparka på blåsan och tortera ischias så jag också får sova en stund, samtidigt som jag lyssnar på min älskade Niclas som huttrar och ryser i sömnen. Han har feber och det värker lite i mig av att höra hur dåligt han sover.
Bus har sovit som en stock sedan 20.30 hon då det endast blev en 20 minuters tuppis i bilen idag. Fast. Ja, hon brukar ju somna vid 21 med 2 timmars tuppis också så..
Charlie har också detta sena-kvällar-beteende. Detta har de då INTE efter mig!
Imorgon ska vi grilla. Mysa. Förmodligen frysa.
Vad ska en annars göra på Valborg?! ;)
Stackars pippi
Alltså, Pippi är fantastisk. MEN. De där snorungarna, Tommy och Annika har jag lite svårare för.
I avsnittet när den föräldrarlösa Pippi, ÄNTLIGEN ska få följa med sin pappa ut på havet, då gnäller och grinar Tommy och Annika tills hon stannar kvar, helt ensam, i villa villekulla.
Seriöst?
Är inte det förjävligt?!
men kom igen nudå!
ca 16 dagar kvar.
Hur kan det vara så pass mycket plats kvar i magen att ungen fortfarande vill vara där? Varför vill han inte komma ut?!
Jag ska få låna ett par kryckor av en vän, bråcken i snippan är förjävliga. kan knappt gå.
Hejja. Vid varje bump eller spark så känns det som om ryggen ska brytas pga mitt jäkla ischias-problem (?).
Jippie.
Jag överanvänder medicin mot sura uppstötningar brutalt eftersom jag inte vill kräkas. Igår natt sov jag inte en minut pga värk och halsbränna, till slut fick kroppen nog och vulkankräktes, sedan fick jag sova en timme ungefär innan Bus skulle upp.
Allvarligt. Detta är ej humant, KOM UT min älskling, innan jag slutar tycka om dig helt!
Nej, klart jag alltid kommer älska den lilla. Och jag har säkert en lätt graviditet jämfört med vissa, jag vet ju att med riktig otur kan en bli liggande från 5e månaden, eller kräkas konstant i 9 månader, eller få alla möjliga problem.
Men om jag jämför med mig själv, dvs Jamies tillväxt, är detta mer än skit.
Jamie, åh älskade Jamie, nu snackar hon ju, nu är det inte nå lära-sig kvar, det är klart förståelsen inte finns komplett, men hon snackar, Hela Tiden, oj vad lik mamma sin hon är, hehe.
Envis som en fluga också, oj vilken härlig vilja och bestämdhet hon har. Ska försöka uppmuntra detta samtidigt som jag försöker få henne att förstå att mamman och pappan ska bestämma.
Hon säger att hon är "super Jamie!" att hon "kan allt" och är "verkligen stor och stark".
Jag beundrar hennes mod, glädje och energi. Hennes nyfikenhet. Allt hos henne.
(Men åh vad det kan bli påfrestande för de stackars föräldrarna utan energi..haha)
Vänskap
Som för de flesta människor, är vänskap en av de viktigaste delarna i mitt liv.
Jag är en blyg och osäker person, men samtidigt väldigt social. Jag har aldrig haft svårt att prata med nya människor.
Jag har dock ingen aning om hur jag uppfattas av andra. Det jag brukar få höra är "sprallig, social, energisk, rättfram".
Jag har dock tänkt på att jag inte väljer mina vänner. Oftast "bara blir det".
Oftast när jag ska dra ihop något så blir det ett virrvarr av människor från olika "grupper", dvs de brukar inte känna varandra eller så träffas de bara när jag är med.
Jag har inga preferenser, jag låter sinnet och hjärtat styra och vissa klickar jag helt enkelt med.
Jag älskar dock ursinnigt och hårt, den som hamnat i mitt hjärta brukar sällan komma därifrån.
De enda människor jag har svårt för, förutom nazister och skräp såklart, är de som knarkar. All sorts knark, inklusive sånt där en röker som folk försöker säga är sååå "snällt". Pft. De har jag svårt att acceptera.
Sedan vet jag att folk i min omgivning har provat på det ena och det andra, och nää, jag kan ändå inte helt utesluta dessa heller. Pga deras bra sidor.
jag vet att jag gör många knasiga saker. andra gör saker som verkar knasiga i mina ögon.
Om jag ska sålla bort alla vänner som gör något som jag kanske inte håller med om skulle jag nog bli väldigt ensam.
Jag kan inte heller. Det går bara inte. Har mitt hjärta valt en person, så är det så. Denna person finns kvar.
Jag är öppen och social och låter alla komma fram och nosa, och nosar tillbaka. Finner vi varandras lukter tilltallande så blir vi väl vänner, oavsett om vi ens har något alls gemensamt.
Sara, en av mina absolut bästa vänner, och jag har nästan noll gemensamt.
Hon är från Skåne, liksom Hallå?! Och lyssnar på Westlife. (Ja jag VET!)
Vi tycker inte om samma tv-program, böcker, musik. Hon hatar att vara ute i naturen, jag älskar det.
Hon 'är blyg och tillbakadragen, jag är som en virvelvind.
Vi träffades på jobbet, och sedan var det liksom kört, hon blev min ängel. Sedan fick vi barn nästan samtidigt, så det har vi ju gemensamt NU, även om ungarna inte bör vara i samma rum eftersom de blir en tornado överallt de drar fram (;
Backyardigans
Detta är det enda Jamie vill se nu förtiden. The Backyardigans.
Jag förstår varför, de sjunger och dansar mer eller mindre konstant. Och de har mysiga färger.
I början ville vi helst inte att ungen skulle kolla på det alls, vi tyckte det var bland det värsta skräp vi sett.
Men vi har sakta ändrat oss. Tex pga
1. Programmet visar verkligen att endast fantastin sätter gränserna. De börjar och slutar alltid i trädgården.Men utspelas över hela världen
2. Det visar hela världen! Egypten, djungeln, öknen, nordpolen, det är alltid något nytt ställe som är platsen för deras äventyr.
3. Det är 2 flickor och 3 pojkar. (ja, jag VET) MEN, 1 rosa flicka, 1 rosa pojke..
4. I ett avsnitt som handlar om "fotbollsmonster- blää" så finner de tavlor på väggen, Pele och Mia Hamm. (Ja, eller hur?!)
Det är klart jag kan ha vissa synpunkter på det genusmässiga, men inte många. Det handlar tex aldrig om kärlek, de är bara vänner. Både flickorna och pojkarna lyckas och misslyckas. De är alla roller, poliser, riddare, kungar och drottningar osv.
De där små sakerna som stör mig (att "lilla damen" förekommer ibland, men aldrig "lilla gubben") kan jag absolut ha överseende med.
En av de roligaste sakerna är att sedan Jamie börjat titta på det här så har hennes språk tagit ett vansinnigt hopp. Hon pratar massor, även fantastin och lekarna har hoppat ett stort steg framåt.
Inte för att detta absolut beror på ett tv-progam, men jag tror det har med saken att göra.
För övrigt så känner jag mig äntligen inte dödssjuk längre, så jag ska försöka hitta på äventyr med Bus idag igen.
Tasha, Uniqua, Austin, Pablo och Tyrone. Jamies idoler.
Vår lilla skogsmulle
Igår hade vi en heldag med Oliver och Nattis. En helhärlig dag som började med Bus och sång på öppna förskolan, fortsatte med pannkaka och tuppis. Helt otroligt att de sov i samma säng tyckte jag!
Sedan gick vi ut på berget och lekte innan vi åt korv. Sedan däckade vi (jag) i soffan när de åkte hem.
Nattis är en sådan underbar människa. Lugn, snäll, rolig, omtänksam, trevlig. Och Oliver är likadan. Med Bus i blick!
Jag längtar så tills de flyttar hit till stan. Helt själviskt, jag vet, men när hon ändå har jobb här ;)
Idag vaknade jag dock och kände mig dödssjuk. Inte varit vaken mänga timmar under dagen. Också gav vi oss iväg för en snabbis på Preem, och på något vis hamnade vi på det där berget idag igen!
Ja, Jamie har hittat sin favoritplats och jag är glad att vi bor här på Ren. Det är nog bland de billigaste lägenheterna här, det är lite småsunkigt och vissa grannar är jag tom rädd för.
MEN. Vi har så nära till förskolan, där Jamie toktrivs, också har vi denna lilla skogskulle där hon kan leka tills hon är säkert 9-10 innan den blir för liten. Jag hade också ett berg där jag växte upp och Niclas bodde ju mer eller mindre i skogen, så vi är mer än gärna ute med henne nu med tanke på hur bra minnen vi har av skogslek.
Drömmen är ju ett hus på landet, gärna Segersta. Med bara skog, gräs, fält och vatten.
BLÄ.
Charlie har vart vaken mest hela natten. Så även jag. När jag väl vart på väg att somna har jag hallucinerat/drömt så sjuka saker att jag ett tag trodde att jag allvarligt var på väg mot döden.
Jag såg ett fladdrande ljus, som sakta blev starkare och sedan liksom letade efter mig.
Inte helmysigt direkt. Kräktes upp frukosten gjorde jag också. Och Jamie sover fortfarande, så någon tuppis kan jag nog inte räkna med idag.
Men solen skiner så vi gör väl det bästa av den här dagen också!