En spillra eller bara annorlunda?
Ibland (oftare nu) känner jag mig som enbart en spillra av den jag känner igen mig som.
Jag älskar att vara mamma, men den mamman jag är..?
Jag försöker ofta vara med, öppen, glad, påhittig.
Men "vardagen" kommer ivägen, och jag har ingen energi.
Jag skulle kanske behöva lite "jag" tid, men det är alltid något när jag åker iväg. Oftast Charlie som är otröstlig också är det bara att skynda hem.
Eller så är det Jamie som sovit för lång tuppis och vägrar somna. Samma historia.
Ungarna skriker efter mamman.
(Ja, jag är ju ALLTID med dem, klart det blir weird om jag försvinner).
Alltså. Jag är glad, nöjd och tacksam,
Men. Det känns som jag bara försvinner och kvar är en Malin jag inte riktigt känner igen ibland, och. Ja. Jag har väl inte riktigt lärt känna henne ordentligt än, så vi vet inte riktigt var vi har varandra.