lilldjupas.blogg.se

Grr. Det går mig verkligen på nerverna nu.
Ligger jag på rygg är det svårt att andas (kan ungen "klämma" på stora kroppspulsådern?!)
Ligger jag på sidan fuckar ischias ur.
Kissar gör jag mest hela tiden, också de sura uppstötningarna! Uäk. Novalucol-beroende, jajjamen!

Och idag var far min på mig om hur "tant" jag var och jadajadajada.
Jag försökte förklara att han inte har någon sägan pga att han aldrig vart gravid, men. Ja. Föräldrar tror alltid att de vet bäst IALLAFALL.

Åsså har vi matvägrar bus som verkligen matvägrar. Fram tills hon fick glass vid 18-tiden hade hon inte ätit något förutom en flaska välling till frukost och 4 glas mjölk.
Envisa unge, jag bryter ihop!
(Ja, hon fick en hel jävla halvliter sedan innan hon somnade).

Jaja, slut på bitterhet- imorgon börjar mitt födelsedagsfirande! Wiho!

Det första ungen säger när vi kommer hem; "måtte skuva lite mamma"
Ok, går det bra om jag dör en timme först?!
/gravidtröttast efter bara 4 timmar på jobbet

Jamie susar (nåja) fram. Hon springer så fort hon kan. Ropar "måtte pinga mamma!" Också skrattar hon. Stannar upp, tjoar "ett tå ping" också är hon iväg igen.
Den rena, galna lyckan faschinerar mig. När slutade jag springa bara för att det gjorde mig glad, för att jag kunde?

Jag kan inte gå 100 meter utan att få fruktansvärd håll idag, det har dock blivit så iom att magen blivit tung, men jag sprang ju i somras, skönt var det också, men det var aldrig så där ROLIGT.

Min ischias har ballat ur totalt också. Jag klarar knappt av att resa mig när jag suttit ner i duschen.
När vi var på stan med min farmor (nästan 70 år) häromdagen kändes hon piggare än mig.
Varför har jag låtit mig själv bli såhär?!

Jag önskar jag kunde skylla på kylan, men det är faktiskt inte -20 varenda dag. Det är fullt möjligt att ta en promenad när som helst.
Jag önskar jag kunde skylla på ångesten, som har stökat en del sedan gallstenarna dök upp, men jag vet ju att jag kan bita ihop och ta mig igenom det.

Nej, det enda felet är en lat och dålig karaktär.
Skäms Malin!

Ja. Jag mår fan dåligt över hur gammal jag börjar bli.
På något sätt känns det som jag missat något viktigt som är för sent nu.
Det finns självklart massa saker jag inte gjort, men mycket jag HAR gjort också. Jag har ångest över ångesten som fått mig att missa flera år av mitt liv.

Men det som utlöste denna depressionsgnäll var denna bild; 30-årsrynkor!

Men idag är det fan inte så enkelt.
Du blir definitivt lättare bestraffad om du har hår än om du inte har det.
Någon som minns den stackars tjejen som råkade fastna på tv med buskiga armhålor? En alltför stor del av Sveriges befolkning tog för givet att det var ok att dissa denna stackars människa. Över halva Facebook!

Jag vill att Jamie ska slippa ha panik när hon blir äldre. Rak-panik.
Hur mycket ångest har jag haft i mitt liv pga glömt/inte hunnit raka överallt inför bad/idrott/sex osv.
Fy fan vad sjukt egentligen!

Värst är att jag, som yngre, hade en massa fördomar och elaka tankar själv.
Minns en gång då jag och någon åkte tåg till Gävle. (10 år sen kanske) På tåget satt en kvinna som ogenerat bar Ramlösa klänning med buskar i armhålorna. Fy vad vi fnissade, viskade och diskuterade detta sedan. Vi var självklart överens om att hon var en lesbisk. Eller sån där "feminist" *fnys*.
Jag vill inte att Jamie ska bli sådan!
Och min egen mor var inte speciellt van vid rakhyvel så var jag fått alla dessa fördomar ifrån var nog inte därifrån.
Nej. Filmer. Tv. Tidningar (Grr, alla dessa jävla solo, cosmo och skit jag läste!)

Så ja, jag tycker folk får göra som de vill, så länge ALLA får göra som de vill.

Men jag har ingen jävla aning om vad!
Men hjärnan har helt ballat ur och sänder rysningar längs ryggraden, ljud-hallucinationer, mörkerrädsla, oro för att somna och en massa jobbiga störningar och brus mellan öronen helt allmänt.

Nej, det är tamigfan inte jätteroligt att vara gravid.

Idag hade vi en ovanlig förmiddag. En sån jag älskar men aldrig unnar/orkar/hinner med.
Först och främst är både jag och Niclas lediga. Tillsammans. Hela dagen!
Så vi började med biblioteket. Ca 45 minuter traskade vi runt där och lånade 12 böcker, 9 till Jamie, 3 till mamman.
Sedan skickade vi pappan till frisören, också handlade vi scraping-grejer med Erika.
Efter det åt vi lunch på krokanen (förr gjorde jag och Niclas det typ en gång i veckan!) och Bus överraskade med att äta upp all pannkaka, och tacka nej till glass. Hon satt inte stilla heller utan for runt som en virvelvind, men iaf..
Sen köpte jag mig ett par svindyra (400 kr) skor på intersport.
Med luftbubblor eller vad de var under fötterna.

En av anledningarna att jag tvingade iväg oss på detta är att igår ville jag gråta när jag skulle sova. Jag var så trött, less och hade så jäkla ont i kroppen.
Det var en allmän jävla skit-dag och ibland måste en få bara vara lite glad också.

Det är en enorm omställning för mig, detta att vi ska ha en till unge. Med samma jobb, med ganska kass lön, pytteliten lägenhet, bil som inte fungerar nu när det är vinter.. Osv.
Det mest frustrerande är att den här lilla blivit så stor så snabbt! Jag har mycket mer ont nu än med Bus, jag har redan fått lägga undan de flesta jeansen (och det är för kallt för leggings för fan!) och min rörelseförmåga är extremt annorlunda.
Sedan den där jävla gallstenen har ju gjort att jag bör tänka på allt jag äter, sånt avskyr jag. Också är jag vansinnigt trött, lägger mig med Bus och vips så har jag (eller vi) aldrig någon egentid för att ta tag i saker som försäkringar, försäkringskassan osv osv..

Jaja, lyxproblem, jag vet, men icke desto mindre påfrestande på mitt psyke..