Jaha.. Ok. Varför är min tanke då?

Först babblar han en massa skitsnack om hur "genus är". Tex att det innebär att förbjuda dockor och bilar i förskolan, att vi måste kalla alla hen, att förbjuda flickor att bära rosa.

Ingenting av detta är något jag känner igen, då är jag ändå nästintill färdigutbildad förskollärare. Som är väldigt intresserad av genus och jämställdhet.

Men det spelar visst ingen roll hur många gånger jag försöker förklara, de som inte förstår första gången verkar ha bestämt sig för att missförstå, misstolka och vrida på allt de hör.

 

Vidare i artikeln visar det sig att den här Alf B Svensson har samma grundtanke som de som lärt mig genus.

Kompensatorisk pedagogik. Att erbjuda flickor och pojkar det de har svårare för.

 

Men viktigast i allt är väl att genom att undvika att stirra sig blind på vad en har mellan benen så ser du att alla människor är väldigt olika, och att en flicka och en pojke kan vara mer lika än två pojkar tex.

 

Jag kan inte säga att Niclas och Rasmus och Andreas är lika, för att de är alla män. Tex är Sara väldigt lik dem, då de alla delar intresset att spela.

Niclas är lugn, Rasmus är sprallig, Andreas är tyst och fnittrig.

Jämför jag mig med mina kvinnliga vänner ser jag fler olikheter än likheter; Sara är lugn och blyg medan jag är galen och impulsiv. Sara tycker om en sorts musik, jag en helt annan. Hon hatar vintern medan jag tycker om snön.

 

Det är betydligt viktigare att se alla som individer och skapa förutsättningar för var och en att handskas med livet, än att ta för givet att alla flickor är lika och alla pojkar är lika.